Diagnos eller normala variationer?

Jag funderar allt mer ofta över varför vi har diagnoser snarare än att vi pratar om normala variationer hos människan. Varför skall vi etikettera för att kunna förstå? Jag är inte emot diagnoser, jag vill väcka tanken bara. Hur kommer det sig att vi som människor har så svårt att acceptera när någon faller utanför ramen i sitt sätt att vara eller [...]

En bra vecka börjar nå sitt slut

I torsdags jobbade jag heldag och efter det åkte jag på möte för Funktionshinderdagen. Vår huvudartist det här året blir Shirley Clamp. Vi vill nå ut till ännu fler än de ca 1500 som kom förra året och vi vill väldigt gärna nå ut till ungdomar för vi tycker att de behövs i föreningslivet! Den hemliga artisten är inte så hemlig längre, det är [...]

Till Gustav Fridolin

Min dotter bad mig att få använda min blogg för att förmedla lite tankar om skolsystemet för ett tag sedan. Nu har hon bett att jag skall publicera det igen för på måndag kommer Fridolin till hennes skola och hon ville gärna visa honom det. Håll till godo med tankar från Moa 17 år, blivande Naturvetare.
 

I en ideal värld skulle vi ej behöva värdera oss själva i bokstäverna vi får på ett tunt cellulosa-ark i slutet av ett stressfyllt läsår. Vi skulle inte behöva lirka ihop våra fritidsaktiviteter med skolliv. Pussla hit och dit med kalendariet för att hinna med de ibland åtta timmar långa dagarna, den där otroligt viktiga fotbollsträningen, och självfallet får vi inte glömma den fem sidor långa uppsatsen du måste lämna in... när var det nu? Jo, igår.


Att skollivet är tufft och rent av äckligt stressfullt är ingen nyhet. Dag ut och dag in får en vakna vid gryningen, sitta på obekväma, uråldriga stolar i olidligt varma eller snopp-krympande kalla rum, för att i flertaliga timmar lyssna på lärare som maler på om hur viktigt det är med exponentialfunktioner. Nu är det dock ej det obekväma i skolan jag skall tala om. Vad jag tänker ta upp är det här med skolsystemet.


Att införa den nya betygsskalan A B C D E F var ett genialt drag! Nu behöver ungdomar som var en hårsmån från att få A inte förlora hela 5 poäng, utan istället endast förlora 2,5 då de får ett starkt B istället. Bra jobbat! Men skall vi ta en titt på bedömningsmatriserna? Skall vi ta en titt på hur det blir om du uppnår A i alla dessa kriterier utom ett utomordentligt litet kriterium, där du endast uppnår E. Vad blir då ens slutbetyg, kan en undra. Det blir ju självfallet ett D. Du trodde väl inte att du skulle få ett A, om du inte uppnått A inom alla kriterier? I teorin förstår jag hur de tänkt, absolut, det är en fin idé. Om en nu skall anses som bäst måste en ju självklart vara bäst inom alla kategorier, eller hur? Men snälla, söta, naiva skolministrar; i praktiken fungerar det ej så.


Själva tanken på att en skall behöva stressa fram toppresultat dag ut och dag in i en redan stressfull miljö är helt absurd, nästintill omöjlig. Du sitter hemma i ensamheten, du pluggar åh-så-himla-mycket inför det där svensk slutprovet du har om en vecka. Du får tillbaka resultaten; ett D i sluddrig skrift. Det var ett litet moment. Ett litet kriterium som du missade. Förstår ni hur otroligt demoraliserande ett sådant besked är? Du absolut krossar alla andra moment, men att du istället själv blir krossad i ett sista moment krossar i sin tur ditt betyg. Det är mycket hjärtekrossande att uppleva.


Vad kan egentligen göras åt detta? Än en gång vill jag trycka på hur bra det var att införa bokstavs-skalan, men ett gott neutraliserar inte ett ont. Som sagt, i teorin är idéen jättevacker och logisk, men i själva praktiken fungerar det inte. Har ni läst om hur de var tvungna att sänka intagningsbetygen hos gymnasium och högskolor, just för att ingen kunde uppnå de höga krav som ställs på oss?

 

    “Med de nya bokstavsbetygen är det svårare att få höga betyg. Därmed kan

man gissa att det blir färre och färre med högsta poäng de kommande åren”,

 

säger Cecilia Marklund, som jobbar på antagningsenheten på Uppsala Universitet.


Förstår ni nu att detta system har felaktigheter? Inte är det bara så att själva betygssystemet har brister, utan det råkar även vara så att lärare är mänskliga (överraskning!), och de tänker inte alla på samma sätt. Det har vi fått märka då lärare rättat våra prov. Jag har då ett exempel som skedde nyligen; de Nationella proven.


Dessa Nationella prov skall ju bli rättade så icke-mänskligt som möjligt, där endast ytterst specifika formuleringar får ett vackert R vid sig. Lärare får en viss mall som de måste rätta utifrån. Har du formulerat dig annorlunda än dessa särskilda svar så “tough luck, kid”, icke-godkänt till dig!

Trots dessa specifika riktlinjer, så tolkar lärare detta på olika sätt. Det senaste exemplet på detta är då en lärare rättade mitt Svenska Nationella, och ansåg att jag knappt förtjänade ett E, just pga. min användning av ordet “en” istället för “man” i diverse meningar. Då jag har haft lyckan att få en ytterst resonabel människa till svensklärare, så såg hon detta och mitt prov fick bli rättat av någon annan.

 

Så, det en person tolkar som “slang” och “dialekt”, ansåg en annan människa vara helt och hållet korrekt svenska (vilket det faktiskt råkar vara, men jag tänker ej ta denna fråga i detalj just nu).


Det blir ju lite problematiskt när lärare har egna viljor och tankar, right?

Jag skulle ej kunna komma och påstå att jag har lösningen till alla dessa problem (vad jag dock kan anta är att svaret till frågan ej är 42). Jag är blott ett barn, när ni tycker det passar dvs., och kan därmed inte förstå mig på allt här i världen. Vad jag dock fått fram då jag talat med mina jämnåriga kamrater, så har jag märkt ett tydligt mönster;

 

Alla känner vi samma förakt mot det nuvarande betygssystemet, och även dessa orimliga mängder av Nationella prov och dess äckligt icke-resonabla mallar en måste följa.


Vad går egentligen att göra, då? Vad de jag talat med, och även jag själv, kommit överens om är att vi föredrar att gå procentuellt. Om en nu klarar 95% av provet, bör en få A, eller?

Åh, icke sa Nicke, så fungerar det ej i denna grymma värld vi lever i. I denna långt från ideala värld vi befinner oss i, där dessa snirkliga linjer kallade bokstäver råkar vara vad som definierar oss. Dessa bokstäver du får på det tunna cellulosa-arket i slutet av läsåret är vad som gäller, det är ditt arv.

 

Så snälla, kära skolministrar, sluta göra det så omöjligt för oss.
Min dotter bad mig att få använda min blogg för att förmedla lite tankar om skolsystemet för ett tag sedan. Nu har hon bett att jag skall publicera det igen för på måndag kommer Fridolin till hennes skola och hon ville gärna visa honom det. Håll till godo med tankar från Moa 17 år, blivande Naturvetare. I en ideal värld skulle vi ej behöva värdera [...]
Diverse, Jobb Helene Odenjung, Karriär Kraft

Dagens agenda

Lite lugnare men ändock händelserik Hade avslutning på sociala företagskursen idag, en av killarna hade gjort fantastiskt goda sopporsom vi åt till lunch. Jag åt spenatsoppa och övriga åt fisksoppa.Grym kock! Efter det åkte jag till Rådhuset för jag hade fått en inbjudan att uppvakta en av kommunpolitikerna på hennes 50-årsdag. Helene Odenjung som [...]

Hektisk dag

Vilket innebär att min hjärna fått tillräckligt med stimulans. Jag har inte haft samma driv som tidigare på ett tag. Det finns flera olika förklaringar till det men en av dem är att jag försökt trappa ner på aktivitet eftersom andra tyckt att jag har för mycket. Det har inte hjälpt mig någonting. Jag har bara känt mig slö och oförmögen att [...]
Diverse, Jobb Annika Strandhäll, Idéburen sektor, Karriär Kraft, Social ekonomi, Socialförsäkringsminister

En bra dag!

Började med att åka ut till Torslanda, startade dagen med att hyra släp och åka och hämta möbler till loppisen som en fantastisk givare skänkt till oss. Efter det åkte vi till "kontoret" och träffade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll och Politiskt sakkunnige Sanna. Min nuvarande organisation som jag arbetar med sedan årsskiftet hade [...]

Det här samhället äcklar mig

Lite grovt påstående kanske men jag skall förklara närmare. Det enda som tycks betyda något i dag är yta! Det vill säga utseende, ägodelar, makt. Jag har lite svårt för det samtidigt som jag finner mig själv ramlandes i någon av de fällorna lite då och då. Jag önskar att jag vore mer ståndaktig ibland. Jag har i varje fall kommit så lång med mig [...]
Diverse, Mina Barn Lilla Göteborgsvarvet, Minivarvet, Myror i brallan, Vildingar

Lilla varvet

Mathilda och Milla har sprungit. Mathilda sprang sitt fjärde lopp (andra loppet på sträckan 2,4 km). Hon kom på plats 29 av 175, bra jobbat. Milla sprang sitt andra Minivarv, hon var superstolt! Det brukar vara alla möjliga sorters festligheter i samband med småvarven och så även i år. Lilleman var med pappan på Taekwondoavslutning och fick sitt [...]

Alvik

Skansen igår och hotellområdet idag. Hur som helst så har det anlett cirka 300 digitala bilder. Milla medverkar på minst 75% av dem och jag har ännu inte hittat en enda där hon inte springer, hoppar, klättrar eller gör bus. Skönt med ungar som gör att det känns att man lever!

Gästblogg, kloka tankar från en sjuttonårig blivande Naturvetare till Minister Fridolin

Min dotters ord
 

I en ideal värld skulle vi ej behöva värdera oss själva i bokstäverna vi får på ett tunt cellulosa-ark i slutet av ett stressfyllt läsår. Vi skulle inte behöva lirka ihop våra fritidsaktiviteter med skolliv. Pussla hit och dit med kalendariet för att hinna med de ibland åtta timmar långa dagarna, den där otroligt viktiga fotbollsträningen, och självfallet får vi inte glömma den fem sidor långa uppsatsen du måste lämna in... när var det nu? Jo, igår.


Att skollivet är tufft och rent av äckligt stressfullt är ingen nyhet. Dag ut och dag in får en vakna vid gryningen, sitta på obekväma, uråldriga stolar i olidligt varma eller snopp-krympande kalla rum, för att i flertaliga timmar lyssna på lärare som maler på om hur viktigt det är med exponentialfunktioner. Nu är det dock ej det obekväma i skolan jag skall tala om. Vad jag tänker ta upp är det här med skolsystemet.


Att införa den nya betygsskalan A B C D E F var ett genialt drag! Nu behöver ungdomar som var en hårsmån från att få A inte förlora hela 5 poäng, utan istället endast förlora 2,5 då de får ett starkt B istället. Bra jobbat! Men skall vi ta en titt på bedömningsmatriserna? Skall vi ta en titt på hur det blir om du uppnår A i alla dessa kriterier utom ett utomordentligt litet kriterium, där du endast uppnår E. Vad blir då ens slutbetyg, kan en undra. Det blir ju självfallet ett D. Du trodde väl inte att du skulle få ett A, om du inte uppnått A inom alla kriterier? I teorin förstår jag hur de tänkt, absolut, det är en fin idé. Om en nu skall anses som bäst måste en ju självklart vara bäst inom alla kategorier, eller hur? Men snälla, söta, naiva skolministrar; i praktiken fungerar det ej så.


Själva tanken på att en skall behöva stressa fram toppresultat dag ut och dag in i en redan stressfull miljö är helt absurd, nästintill omöjlig. Du sitter hemma i ensamheten, du pluggar åh-så-himla-mycket inför det där svensk slutprovet du har om en vecka. Du får tillbaka resultaten; ett D i sluddrig skrift. Det var ett litet moment. Ett litet kriterium som du missade. Förstår ni hur otroligt demoraliserande ett sådant besked är? Du absolut krossar alla andra moment, men att du istället själv blir krossad i ett sista moment krossar i sin tur ditt betyg. Det är mycket hjärtekrossande att uppleva.


Vad kan egentligen göras åt detta? Än en gång vill jag trycka på hur bra det var att införa bokstavs-skalan, men ett gott neutraliserar inte ett ont. Som sagt, i teorin är idéen jättevacker och logisk, men i själva praktiken fungerar det inte. Har ni läst om hur de var tvungna att sänka intagningsbetygen hos gymnasium och högskolor, just för att ingen kunde uppnå de höga krav som ställs på oss?

 

    “Med de nya bokstavsbetygen är det svårare att få höga betyg. Därmed kan

man gissa att det blir färre och färre med högsta poäng de kommande åren”,

 

säger Cecilia Marklund, som jobbar på antagningsenheten på Uppsala Universitet.


Förstår ni nu att detta system har felaktigheter? Det är långt ifrån perfekt. Vad en kan anse är ett bra system är att gå procentuellt. Om en klarar 9 av 10 frågor på provet så bör en ju tycka att en är värd ett A. Men icke sa Nicke, så fungerar det ej i denna grymma värld vi lever i. I denna långt från ideala värld vi befinner oss i, där dessa snirkliga linjer kallade bokstäver råkar vara vad som definierar oss. Dessa bokstäver du får på det tunna cellulosa-arket i slutet av läsåret är vad som gäller, det är ditt arv.

Så snälla, kära skolministrar, sluta göra det så omöjligt för oss.
Min dotters ord I en ideal värld skulle vi ej behöva värdera oss själva i bokstäverna vi får på ett tunt cellulosa-ark i slutet av ett stressfyllt läsår. Vi skulle inte behöva lirka ihop våra fritidsaktiviteter med skolliv. Pussla hit och dit med kalendariet för att hinna med de ibland åtta timmar långa dagarna, den där otroligt viktiga [...]
Visa fler inlägg